Jag läste i DN idag en intervju med Röda Korsets före detta kommunikationschef Johan af Donner där han öppenhjärtigt talade ut om hur han svindlade sina uppdragsgivare på ca 10 miljoner kronor för att kunna leva ett luxusliv. En journalist frågar honom varför han gjorde det han gjorde. Johan svarar: ”Ja, varför gör människan det hon vet inte är rätt?”  Han verkar själv svara på frågan om varför han gjorde det som inte var rätt: ”Jag skulle faktiskt säga att det i hög grad är fåfänga som har drivit mig.” Fåfänga är en överdriven tro på sin egen förmåga att imponera på andra, med sina förmågor, utseende, prylar mm. Fåfänga är en synonym till stolthet. Att försöka imponera på andra. Hur ofta har vi inte alla hamnat i det diket? Men fåfänga (stolthet) går före fall. Bibeln säger i Hebreerbrevet att allt är naket och bart inför Gud, inför honom som vi ska göra räkenskap. När Johan blir tillfrågad om han inte var rädd för att bli avslöjad, svarar han: ”Visst var jag orolig vid boksluten och jag bad till högre makter varje kväll.”  Men att framhärda i sin fåfänga eller stolthet och samtidigt be Gud om beskydd är en återvändsgränd. Till slut kommer våra synder ikapp oss. Journalisten frågar: ”Tog sig inte rädslan (att bli avsköjad) något annat uttryck?” Johan svarar att han efter en stund fick polymyalgi, han som alltid varit frisk; och att kortison inte hjälpte. Fåfänga är en sjukdom i hjärtat som besmittar hela vår varelse. Paulus uppmanar oss att söka oss till det som är lågt, inte det som är högt. Botemedlet för fåfänga, att imponera på andra, är ödmjuket, öppenhet och ärlighet. Det här är mig, varken mer eller mindre. Johan säger i intervjun: ”Jag undrar: kan man någonsin bli förlåten?” Varpå journalisten skriver: ”Det var också den fråga som ekade starkast i mitt huvud efter vårt första möte: Kan man någonsin bli förlåten?” Svaret är: Vi är redan förlåtna. Dersom vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så han renar oss från all orättfärdighet. Johan har blivit lättare i hjärtat även om han måste bära sin dom och spendera fem år i fängelset. Han säger att vänner har lämnat familjen, folk går över på andra sidan gatan när han kommer gående och han har fått höra att han inte alls borde visa sig ute. Tack gode Gud att vår frälsare inte är som oss. Han känner sig vid oss, även när vi faller och gör bort oss. Han lämnar oss inte när vi faller. Han är trofast när vi är trolösa. Låt oss alla göra upp med fåfänga som drivkraft i våra liv. Fåfänga är inget annat än egenkärlek. Paulus uppmanar oss flera gånger. Ha inte för höga tankar om er själv.

Lämna en kommentar

Du kan använda följande taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>