Jag håller på nu att gå igenom gamla pärmar i Sion och hittade idag en intervju med Roger Larsson från 1997. Eftersom jag tycker innehållet är mer aktuellt nu än då, återger jag det här. Intervjun gjordes på sommarkonferensen i Byske.

Hur vill du beskriva det andliga läget i Sverige just nu?

Förvirring, ett förfall i vår kyrka i Sverige idag. Vi har ledarskap som drar åt olika håll och det är turbulens både i traditionell- och frikyrka. Mycket av tiden ägnas åt kyrkopolitik. Därför behöver vi en högre nivå i församlingen av idag. Ledare behöver omvända sig ifrån att manipulera, till att bli genomskinliga och ärliga. Men jag ser även ett ljus mitt i mörkret. Det finns ledare med sorg i sitt hjärta över situationen och de vet jag ropar till Gud.

Hur ser framtiden ut för Sverige enligt din mening?

Jag tror, att får vi inte se en etisk och moralisk förändring snart, så har landet backat så långt att vi står inför ett stort fall. Mitt i allt detta trauma ser jag ett ledarlöst land på allt för många områden. Vi behöver en skara som vänder sig till Gud och bara Gud. En sådan skara kan bli landets räddning.

Vad är det största behovet i kristenheten just nu?

Ja, det är omvändelse, hjärtats bön och lydnad.

Vad ser du som första steget till folkväckelse?

Det är att församlingen upprättas och att vi vågar lämna de surrogatväckelser och världsliga metoder som används nu. Sedan handlar det om ödmjukhet och sannhet och utifrån det kommer en stark auktoritet. Detta är speciellt en nyckel för ledare till att föra folket in i väckelse i Sverige idag.

Vad anser du vara det viktigaste att göra när en profetia har kommit till en ort, församling eller enskild person?

Då bör man falla ner i ödmjukhet och verkligen pröva om det berör och skakar om eller befäster. Man ska i glädje och ödmjukhet be ut de ord som Gud givit konkret. Det handlar om att inte nonchalera eller analysera och kritisera, utan i ödmjukhet pröva och agera utifrån vad Gud har talat.

Vad skulle du vilja säga vara det viktigaste för en människa som vill leva i en profetisk dimension i sitt vardagsliv och i sin församling?

Det är att leva nära Guds hjärta, att komma verkligt nära och lära sig se och höra från Gud. Att verkligen känna Jesus. Det handlar om att våga leva i världen men inte av världen. Det handlar även om disiplin. Att tala när man ska och att vara tyst och bära när man så ska.

Vad har du för speciell bön inför det kommande året?

Ja, att den kristna församlingen ska få starta om, i försoning och en sann kärlek. Ingen konstlad människobyggd ekumenik. Ingen person, rörelse eller samfund i fokus, utan bara ett i centrum – Jesus. Jag ber också Herrren om att ett samarbete mellan tjänstegåvorna ska komma till stånd.

Lämna en kommentar

Du måste vara inloggad för att kunna kommentera.